Det spirituella skrämde mig

Det spirituella skrämde mig

Idag är jag stolt över att kalla mig själv för Häxa. Jag spår vänner och obekanta och ser med, (ibland skräckblandad förtjusning,) hur mina spådomar slår in.

Sedan jag var barn har jag erfarit sanndrömmar, känt mig kopplad på ett djupare plan med djur, och haft en stark intuition gällande andra människor. Jag har även fått erfara hur ljuset drar en till sig, med samma kraft som mörkret.
Jag minns en gång när jag bodde på ett internat, på en folkhögskola i Helsingborg. Som dotter till en Healer satte jag mig för att meditera, och såg framför mig en tydlig bild av en söt, liten vit och fluffig knähund. Men bilden försvann bort från mig, och jag kände hur jag följde efter, bad den komma tillbaka. Det var då jag blev svald, av ett stort, svart gap.


Mina ögon spärrades upp i skräck, och jag började kallsvettas. Vad hade hänt mig?
Dagarna som följde var jag otroligt lågmäld och nedstämd. Det kändes som om ett tungt täcke hade lagt sig över hela mitt väsen. Jag besökte min far och faster, healer och häxa, och bad om stöd.
De rensade mina energier, och sa kort och gott ”Färdigt!” Med ens kändes världen som vanligt igen, och den där mörka tyngden var som bortblåst.

Det var inte förrän långt senare, som min far talade om för mig vad han och hans syster hade sett.
De båda kunde berätta för mig om en stor mörk skugga som vilade på mina axlar och drog min energi. Tillsammans hade de lyckats få det att lämna mig. Jag undrade så klart om den söta lilla hund jag sett i meditationen kunde ha varit så ond? Till svar fick jag, att ibland ber själar om hjälp.
En möjlig anledning till vad som skett mig, var att hunden kände att jag kunde vara den till hjälp att fly undan en tidigare ägare, som fortfarande fick den att må miserabelt. De förklarade för mig att något ljust som ger en bra känsla, inte har som mål att lura mig in i ett mörker. Hunden jag mötte i min meditation hade varit god.
Som ni kan tänka er, så fick händelsen mig att avstå från mitt mediala kall under många år. Jag fortsatte att få sanndrömmar och känna stark intuition, men valde att inte delta i mina syner, förrän jag i vuxen ålder hade blivit starkare i mitt väsen.


Idag är det mediala en självklarhet för mig. En plats för mig att vända mig till vid egna frågor och kriser, samt för att hjälpa dem runt omkring mig.
Jag är idag stolt, inte rädd, över att kalla mig själv för häxa!

Via 🎀

09 39 71 40, direktnummer 222 🌛🌟🌜

Lämna ett svar